GAD-Generaliserat ångestsyndrom

GAD är ett av de ångest tillstånd innebär ett överskott av oro kring många vardagliga saker i livet. För att uppfylla kriterierna för diagnosen GAD så måste det föreligga minst sex månader av oro, men många med GAD inte påminna sig om någon tid då de inte oroat sig mycket. Somatiska symtom som associeras med GAD, som fatigue, irritation, muskel spänningar, är också vanliga.

Så fungerar oro

Att oroa sig är något som alla människor ägnar sig åt ibland, men för vissa blir oron så intensiv och tar så mycket tid att den blir till ett problem. Då kan man ha nytta av strategier som får oron att minska och kännas mindre skrämmande.

Ett sätt att arbeta med oro är att se hur den visar sig i sina tankar, sina känslor och sin kropp. Dvs lära känna sin oro bättre. Att lära känna sin oro är det första man måste göra innan man kan få den att minska.

Oro handlar om framtiden

”Tänk om jag inte kommer ihåg att betala räkningarna?”
”Vad händer om jag blir av med jobbet?”
”Tänk om jag har cancer utan att veta om det?”
”Tänk om mina barn dör i en olycka?”
”Tänk om det händer något hemskt snart”
De här tankarna handlar om sådant som skulle kunna hända i framtiden. Orostankar är nämligen försök att hantera hotfulla händelser i framtiden. När man oroar sig har hjärnan ställt in sig på att försöka förutse hotfulla saker som skulle kunna hända i framtiden. Ofta börjar orostankarna med ”tänk om....”
Att lägga märke till hur oron startar är svårt. Oro kan startas av en plötslig tanke, något vi ser eller någon vi möter. Ofta är vi inte medvetna om vad som utlöste oron.

Orostankar består av ord

Vissa tankar är ett slags bilder som vi kan se i vårt inre. Sådana bilder kan man framkalla genom att försöka minnas en händelse som man varit med om eller föreställa sig något som kommer att hända. När man oroar sig tänker man oftast inte i bilder. Orostankar brukar vara uttryckta i ord. Det känns som om vi hade en röst som hela tiden pratar inom oss. Några typiska tankar är: ”Tänk om jag glömmer att handla mat”
”Tänk om det händer något hemskt” Det kan vara svårt att lägga märke till vilka tankar som går genom medvetandet. Det beror på att vi vanligtvis har uppmärksamheten riktad mot andra saker, till exempel vad som händer runt omkring oss eller hur vi känner oss just nu. Men den inre rösten finns nästan alltid där.

Oro och ångest

Oro och ångest hänger ihop, men de är inte riktigt samma sak. När man känner ångest reagerar kroppen och hjärnan som om något hotfullt kan dyka upp eller finns i närheten. Så här kan det kännas i kroppen:

- man svettas
- man känner sig torr i munnen
- hjärtat slår snabbare
- man har svårt att sitta stilla
- man andas snabbare
- kroppen känns spänd

Samtidigt känner man stark rädsla eller ångest och tänker tankar om att situationen är omöjlig att klara av. Ibland kommer ångesten för att man uppfattat ett hot i omvärlden. Andra gånger kan en känsla eller en tanke vara ursprunget till ångest. När man känner ångest kan man också oroa sig. Då tänker man hotfulla och skrämmande tankar om framtiden. När man oroar sig är det framför allt besvärande och skrämmande tankar som är problemet, inte vad som känns i kroppen.

Att oroa sig känns obehagligt. Om oron är stark kan man känna att man är på gränsen för vad man klarar av. Många tycker att kroppen känns spänd. Men de starka kroppsliga reaktioner som följer med ångest eller panik finns inte där.

Alla de kroppsliga reaktioner som hänger samman med ångest har ett syfte: att förbereda kroppen för att möta faror. Det är faktiskt tur att vi människor kan reagera på det sättet. Det betyder nämligen att vi har ett system i kroppen som har skyddat våra förfäder från faror under hundratusentals år. Allt som händer med oss när vi känner ångest gör oss nämligen bättre förberedda på att möta sådana faror som drabbade våra förfäder.

Tänk dig en stenåldersmänniska som plötsligt upptäcker ett farligt rovdjur några meter bort. Nu finns det bara två möjligheter – att fly eller att slåss. Stenåldersmänniskan känner rädsla. Hennes uppmärksamhet är helt och hållet riktad mot hotet. Kroppen förbereder sig på en fysisk ansträngning genom att hjärtat slår snabbare och musklerna spänns. Samtidigt tonar kroppen ned andra uppgifter – till exempel matsmältningen. Ett hot kan dyka upp plötsligt. Därför reagerar kroppen snabbt och automatiskt.

För moderna människor kommer den uråldriga kamp- och flyktreaktionen ofta i situationer där den inte är till någon nytta.

Orosspiralen

När man börjat oroa sig är tankarna svåra att hejda. En orostanke leder lätt vidare till en annan. Oron och obehaget ökar.
Tänk till exempel på tanken:
”Tänk om jag råkar ut för en bilolycka”
Därifrån är det lätt att tankarna vandrar vidare till andra skrämmande händelser, till exempel:
”Tänk om jag dör”
”Tänk om olyckan är mitt fel. Tänk om jag dödar någon”
”Vad kommer mina föräldrar att säga om jag gör så att någon annan dör”
Och så vidare. På det sättet kan oron sprida sig till fler och fler och mer skrämmande scenarier. Det här kallas för en orosspiral.

Oron startas av känslor, tankar och händelser

Oro kan börja med en tanke, en känsla eller med att man uppfattar något i kroppen eller sin omgivning. Det som utlöser oron kallas trigger. Här är några saker som kan utlösa oro:

- man tänker på en kommande tenta
- man känner att hjärtat slår snabbare
- man får syn på en ovän

Att lägga märke till hur oron startar är svårt. Oro kan startas av en plötslig tanke, något vi ser eller någon vi möter. Ofta är vi inte medvetna om vad som utlöste oron.